Smörtaxen 4-ever

En solig kväll i maj bjöd Karin och My in till Smörtaxen i Landskrona. Har du missat Smörtaxen? Då kanske du är den enda! Skojar bara, men man kan lugnt säga att hypen inte varit nådig sen de öppnade för ganska precis tre år sen. Jag fick själv höra allt av mina restaurangkollegor på jobbet som pratade exalterat om ett ställe i Landskrona(?!) dit vi var TVUNGNA att gå. Jag blev självklart hooked direkt. Är inte svår på det viset, speciellt inte när det kommer till mat.

Något som däremot ÄR svårt är att få ett bord på Smörtaxen! De kör ett bordssläpp inför varje säsong och borden ryker på under 5 minuter. Mission impossible, kan det lätt kännas som. MEN, om man är ett stort gäng och kan tänka sig att betala lite extra kan man abonnera stället en onsdag. Så det gjorde Karin! Första gången var hösten 2021 - och wow, vilken kväll det var. Sen dess har jag besökt Taxen en gång till med Karin, My och Sofie (som faktiskt lyckades haffa platser i baren! 10/10 bästa platsen, för övrigt) och hann även med ett besök på uteserveringen de körde i trädgården förra sommaren.

Ska vi prata lite om maten? Det ska vi, för det är rakt av det GODASTE jag någonsin ätit. Simon som står i köket och är en av ägarna har tidigare jobbat på bl.a. Vollmers och var med när de fick sin andra Michelinstjärna. Men för en som kanske snarare förknippar fine dining med lite stelt, svindyrt och pinne i röven-varning är Smörtaxen precis tvärt om. Här får man en drink eller grogg i näven så fort man stiger in, första rätten är alltid “två smala med mos” (eller “mosbricka” som vego-varianten heter) och serveras i en klassisk frigolitlåda för take away. En fantastisk liten sak som verkligen smakar korv med mos, senap och ketchup fast på ETT SÄTT som är… Jag vet inte hur det beskrivs bättre än att man bara blir glad i hjärtat? Här kommer lite fler favoriter från mina besök hittills:

Bröd och SMÖR, because vad annars? En formfranska i miniformat som man bryter och sen vräker på med smör. Finns det ens något godare?

Två otroliga retare: en sushi-liknande grej och en som hette “majs & cheese” som man ville ha kvar i sin mun för alltid.

Olika varianter på fisk med skum, nån grönsak och härlig puré i botten har funnits varje gång och är alltid en favorit. Ni ser ju.

Desserten “Lussebulle” som var och är den godaste desserten jag någonsin ätit. Tätt följt av rabarber-efterrätten som serverades gången efter, enligt samma upplägg. Omöjligt att fota men ni får tro mig. Efter desserten brukar det DESSUTOM bli belgiska våfflor med mjukglass som får en att fälla en tår av glädje. Ena gången toppade med rysk caviar och andra gången med riven popcornfudge(!!!) Denna gång var våfflan ersatt av två olika småkakor och trots att de var goda var det absolut en sorg. Hoppas på våfflornas återkomst till nästa gång!

Innan senaste besöket hade jag och en vän precis konstaterat att vi nu ändå varit där såpass många gånger att vi kanske kan stå över hetsen om att få bord vid nästa släpp... Men när kvällen var slut kände jag snarare tvärt om: kan aldrig få nog?! Oöverträffat i stämning, service, mat - allt! Tack, Taxen! Vi ses snart igen!

Förhoppningsvis redan i sommar på trädgårdshäng, fest och majskolvar. Längtar!