Well, it’s been a year

Hur snabbt kan ett år gå? Frågar inte åt en vän. Nu är det december, men nyss var det juli.

Hänt sedan sist: en underbar sommar med tre bröllop och en begravning. Som tur var ingen levande varelse som lämnat oss, men väl en plats full av liv: vi tog farväl av Beyond Us. Så ledsamt och tråkigt, men så fint att få ha varit med. Vi fick fyra fantastiska år, trots allt. Det förtjänar ett eget inlägg, en summering, en tillbakablick. Hyllningar och blombuketter. Men på grund av min pragmatiska och icke-sentimentala natur känns det redan långt borta. Nytt jobb, (delvis) ny stad, nya kollegor, ny bransch. Out with the old, osv. Men jag tänkte försöka ägna den här sista sucken av 2023 till reflektion. Jag behöver samla ihop det här året. Livet susar förbi för snabbt, någonstans vill jag spara och förvara det för att åtminstone försöka kämpa mot känslan av vatten som rinner mellan fingrarna.

27 dagar kvar på året. 20 dagar till jul. 17 dagar till min födelsedag. Det ska bli ljuvligt på alla vis. Julstämningen hade redan infunnit sig innan första adventsljuset tändes - bara en sån sak. Förra helgen var vi på Smörtaxens jul-halloj på citadellets borggård i Landskrona, denna helgen var vi i Köpenhamn på julmarknad och Tivoli. Jag hade precis börjat känna mig trött på Malmö, men allt fick en nytändning när snön föll. När jag skriver detta ligger den fortfarande vit i parken. Endast jag är vaken. Som vanligt.

2024 kanske blir året jag lär mig att sova? Hoppets tid är inte förbi. (Det gäller dig också, bloggen.)

Puss, sålänge.